iws

Dags för mig att sätta mig in i bloggvärlden.
Jag är tjej nummer två och gör här med mitt första inlägg. Eftersom jag och min kompis har bestämt oss för att vara anonyma så kommer jag bara att kalla mig för S och min kompis för I, intressant va?

Men nu till något helt annat. Jag har varit singel nu i ca 7 månader och efter det kan jag inte hitta den "rätta". Låter klyschigt inte sant? Men så är det, så fort jag dejtar en kille en längre tid så slutar det bara med att jag benar emot.

Jag har gått och funderat på detta en längre tid nu. Jag vet också att det finns andra tjejer som tänker och gör likadant. Vi vill få våra pojkvänner eller dejter till riktiga kärleksmaskiner som bara sprutar ut kärlek dag ut och dag in. Fast.. nää. När vi väl har fått detta, ja vi har fått precis som vi vill och våra pojkvänner blir till riktiga robotar.. ja det är då vi tappar lusten. Det var ju inte alls det vi vill ha. Dessa män vi träffar vill göra allt för att VI ska må bra och för att VI hela tiden ska känna oss speciella. Men vad händer med den killen som vi träffade från början, den charmiga och flörtiga killen som satt och retades sött vid bordet? Nej han är helt borta och gör bara som jag säger och vill att han ska göra, han har blivit den killen som aldrig tar egna initiativ. Vart tog personligheten och charmen vägen? Varför är allt så påklistrat? Jo allt är vårat fel!

Jag ska ta ett exempel hur det var för mig. Jag träffade en kille för ca 2 månader sen som var hur go och snäll som helst. Han gjorde allt jag bad om och ställde upp i vått och torrt. 
Gulligt? jo visst!
Dröm killen? jo säkert för många. 
Fick jag kämpa? NEJ!
Fick jag känslor? Absolut inte!

Där har vi det, vi tjejer vill styra! Och kontrollera och vara som en mamma till sin älskling. Det är ju vårat jobb. Om vi får allt severat på silverfat hela tiden så blir inte denna lek alls lika kul länge utan bara tråkig och inte minst väldigt OROMATISKT (även fast att han är väldigt romantisk). Han gör ju allt som de gör på romatiska dvder som vi kvinnor sitter  hemma och önskar och tänker "om min man ändå vore likadan".

Hur ska man göra då? Hur ska vi kvinnor ändra oss utan att ändra killen? 
Jo, vi ska vara precis dom vi är och bara slappna av och låta männen vara just det dem är.. alltså MÄN!
Fast där har vi ju mitt problem, "min kille" var ju sån redan från början, detta var ju inget jag gjorde. Tror mer att de tjejer han hade haft innan gjorde att han blev sån. Detta gör mig tokig!Jag vet inte hur jag ska vända honom till att bli en "vanlig kille".. 
Har ni några tips? Vad tror ni skulle kunna hjäpa?

Vår alldeles egna kärleksrobot, åhh så oromantiskt!

måste tilllägga att detta är min synpunkt och ni behöver inte alls tycka lika som mig..

/S